En blogg av Hundklimpen.se -

Med tanke på min tystnad så förstår ni nog att parningen inte tog sig. Som jag misstänkte så kände jag mig tom, jag visste inte riktigt vad jag skulle känna. Jag tror ju på ödet, vilket gjorde att jag började fundera på vad tanken med denna utgång...

1. Spara mera pengar

2. Fel hane

3. Fel tik

4. Fel tid

5. Fel uppfödare

6. Fel ras

7. Fel hem

9. Fel fel fel.

Jag blev inte mycket klokare av allt mitt funderande, för det hade känts rätt. Så hur sadlar man om nu? Jag har bestämt mig för att försöka påverka det jag kan påverka. Lägga tid på annat och få tiden att gå tills det är parning igen eller att en annan tar mig med storm.

Det första jag lägger tid på är mitt fuck-off-konto. Ett konto där man ska ha som mål att ha minst tre månadslöner, just för att om livet skiter sig så kan man dra/eller klara sig i tre månader i alla fall. Jag har ett högre mål, jag vill ha 100 000kr på mitt konto - närmare bestämt dubbelt så mycket. Jag var där innan jag lämnade mitt ex för 7 år sedan, men så köpte jag saker till hemmet och en bil vilket gjorde att det föll. Jag byggde sakta tillbaka en del, men så blev Otto sjuk och mitt sparande frös till is då allt gick till rehab. Oktober 2018 gick Otto bort, jag la ut en hel del pengar på slutet för att försöka kunna rädda honom men det gick inte. Så sedan dess har jag försökt att bygga upp kontot igen, men samtidigt försökt unna mig - som i somras när jag köpte nya utemöbler för typ 14000kr och gick på rehab för min rygg för ca 6000kr (billigaste och bästa investeringen jag gjort för ryggen är ändå en massagekudde att ha i soffan!). Hade jag inte köpt dessa tre saker hade jag haft under 20 000kr kvar att spara, men jag vet också att det var väl investerade pengar och önskar det inte ogjort. Men nu behöver jag alltså en plan, den planen lyder att jag ska försöka spara 3250kr varje månad för att uppnå det målet. Inte skitlätt, när jag dessutom vill kunna unna mig att ha kul under året med. Blir det en hund sen så blir det även en bil, då är jag tillbaka på noll igen... Vi får helt enkelt se vart vi landar!

Det har hänt mer saker under veckan som varit som jag inte orkar gå in på, men det är dödsfall. Jag vet inte hur jag ska skriva om det, vad jag ska skriva om det eller ens när det är läge att skriva om det. Så jag väljer att bara nämna det här, Emelie jag saknar dig och tänker på dig varje dag!