Viltspår, vilken jäkla pärs!

Jag tror ingen missat att jag håller på och utbildar mig till viltspårsinstruktör! Förra måndagen så körde jag ett viltspår med Svante, ett anlagsprovsspår. Det var det sjuuukaste jag gjort, jag var helt död efteråt! 
 
 
Spåret var närmare 700 meter i skog, hyggen och på åker med diken, kullar, tätskog, nedfallna träd, färska rådjurs- och älgspår, regn och storm! 
 
 
Det var till och med jobbigt att LÄGGA spåret! För varje steg jag tog bad jag om ursäkt till Svante, stackarn som skulle behöva gå spåret efter mig! När vi väl gick råkade pappa komma åt knappen för inspelningen, så det avbröts mitt i - men så lyckades han starta det igen!
 
 
Ni hör min lycka på slutet! Jag var INTE beredd på att han skulle klara av spåret! Glädjen han hade hela vägen var fantastisk, det var SÅ inspirerande att se honom jobba! Tyvärr hade jag glömt belöningen hemma (ja, vad är oddsen) men han blev inte ledsen för det - han fick ju klöven! Jag var rädd att det skulle påverka framtida spår, att han inte skulle ha samma drag